ELITNYTT

Därför ska jag ösa av mig allt i min blogg. Saken var den att den inte alls började helt fel. Gick ut sex och började jobba med Jonna. Jag har saknat henne fett mycket. De tre, fyra timmarna gick smidigt och vi fick saker gjorda. Men pga snöovädret har taket till kallgaraget tidigare i veckan rasat in. Så helt plötsligt blev vi "inkallade" för att flytta på alla horsehagebalar som låg där inne. Vi höll på ända fram till lunch och under den tiden hann vi bli dysura. Hallelujah!

Efter lunch hade jag och Jonna försökt lägga upp en plan. MEN så kom hovslagarna och jag skulle hjälpa Roberto att bygga en bana. Jonna lämnad ensam i stallet för att motionera hästarna och allmänt hålla ställningarna (de ställningar som för tillfället inte existerade). 

När jag väl går där och bygger bana ringer min mamma och säger att vår äldsta hund ska avlivas. Samma dag hon fyller 11. Resten av tiden går jag omkring och bygger och gråter, bygger och gråter. Vill bara hoppa ner från ett tak huvudstupa. Kaj kommer stup i kvarten och säger att min bil har blivit begravd av snömassorna som fallit ner från taket och att jag bör flytta på den. Jag vet MEN JAG HAR INTE TID! För allt annat jobb som vi brukar göra under dagen har skjutits fram till fyra, min hund ska dö och jag är asblöt och kall.

Tur att Malin, Karin och Lisa hjälpte oss lite med eftermiddagsjobbet, annars hade vi väl hållit på fortfarande. Roberto red några hästar och blev klar ungefär halv sju. Sen var klockan tio över åtta innan jag äntligen kunde sitta upp på min egen häst och ha lite egentid. Det var det enda på hela dagen som kändes okej. Sen åkte jag och Jonna och köpte maxmat klockan tio. Och gissa vad? Jag åt ett friscomål med två hamburgare och jag har ingen som helst ångest över huvud taget.

Allt känns helt skit just nu och det är egentligen sjukt att jag måste lägga fram det i bloggen. Men vafan ska man göra. De enda jag kan prata med ordentligt är Jonna och Tanja. I love them men det är ingen som ringer hemifrån längre mer än min mamma och jag skulle gärna vilja prata med någon som känner gamla Hanna. Hanna som är omogen och inte behöver ta alltför mycket ansvar. Okej, jag ringer inte heller men jag har aldrig tid och prata så jag fattar varför alla ger upp och ringa mig. 

Idag har jag ledigt men imorgon ska vi åka till ljungby och jag måste tvätta, städa hålan jag bor i, tvätta alla hästgrejer och packa och städa lastbilen. Göra alla hästar fina och kolla upp om vi står i något förbannat kallstall så jag måste packa med asmycket täcken. Jag vill också rida, vilket jag SKA göra nu efter jag lagt ner bloggskiten. Jag vill åka och hämta min kamera som har blivit lagad och jag vill åka och köpa nya skor så jag slipper gå runt och frysa om fötterna. Vilken ledig dag va? Jag har en känsla av att jag kommer jobba hela natten en gång till. Vad roligt. 

Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt jobb och jag vill inte sluta, inte på långa vägar. Jag har så roligt och jag lär mig så mycket. Men det känns som om jag inte räcker till. Att jag inte kan göra jobbet tillräckligt bra. Det känns som att jag borde sluta bara för att göra här alla en stor tjänst. Jag vill göra bra ifrån mig, jag vill, jag vill, jag vill! Det är det ända jag vill. Det och bli bra på att rida. Men det är alltid så att det jag vill mest misslyckas jag alltid med. Och alla säger att jag är så bra på mkt annat. Att jag är trevlig och jobba med och kan bjuda på mig själv och bla bla bla bla... Men jag ger fan i det! Jag skulle hellre vara en riktig osocial bitch om jag bara kunde få vara bra på det jag vill göra bra. 

Just nu ser det ut som om jag i framtiden kommer att ge upp allt för jag är så jävla lam. Jag kommer bli dagisfröken, gifta mig med en urtråkig wownörd som har ett lågavlönat kontorsjobb, jag kommer få barn som jag försöker leva mitt eget liv igenom. Det ända jag kommer leva för helt själv är två veckor i Thailand varje år som jag snålar till varje dag. Plus att jag kommer bli fet. Och det är det sista jag vill. Men det är väl så det kommer bli för jag är ju så trevlig och så himla bra och jobba med. Dessutom kan jag ju bjuda på mig själv. Bra Hanna!

Tack och adjö!