Hanna Gyllengahm - ett lyckligt psykfall

Helgen har varit minst sagt förvirrande. Igår gick det skit, jag red som en gorilla och vägrade ut mig. Sen blev jag så arg på mig själv, ja, jag tror jag aldrig någonsin i hela mitt liv har varit så arg. Jag brann av, milt sagt. När jag kom ut ur ridhuset tog jag spöt och slog knoppen mot mitt lår typ hundra gånger så hårt jag kunde. Tyckte inte det gjorde så ont när jag såg rött men nu gör det ont, det vill jag lova. Jag har ett blåmärke med 5 cm radie. Sen när jag kom in i stallet skrek och grinade jag som någon annan bortskämd snorunge. Kastade av grejjerna från hästen, sen gick jag och slog nävarna i betongen så hårt jag kunde tills pappa blev ännu argare och drog upp mig från spånet och ruskade lite vett i mig. PINSAMTJEJ_90! Grät lite tills jag lugnade ner mig, sen gick jag och kramade Uffe och sa förlåt för att han fick lida så för att jag var en idiot. 

Idag vaknade jag som en ny människa. Nu jävlar ska jag rida som en gud! Jag fick hjälp av min ÄLSKADE SYSTER (hon är guld värd, jag älskar henne) på framhoppningen. Plötsligt var den där, känslan i kroppen. Jag kom in på banan och vi gjorde en kanonritt, den bästa på länge. Ett litet onödigt pet bara på femte hindret.

Sofia fick som tack för hjälpen (och för att jag ville sluta när jag var på topp) rida Uffe i KM:et. Det gick jättebra. :) De kom femma i KM och just två utanför placering i klassen. Hon red honom sist i april.

Hej då tävlingssäsong 2008.
Hej halkbana! Ska vara på trafikskolan klockan 06.40

Slow down my beating heart, slowly love, slowly love...

Kommentarer
Postat av: jenny

nämen har du en blogg, roligt =)

2008-10-19 @ 21:40:48
URL: http://jennynystrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0